Portis på getingjakt

I det större hyreshuset på tomten mitt över gatan fanns något som var ovanligt i Hagalund – en balkong. Det var den största lägenheten i huset, två rum och kök, som hade detta något exotiska tillägg till sin lägenhet.

Det var inte bara balkongen som var ovanlig i Hagalund, även lägenhetsstorleken två rum och kök var ganska sällsynt. I just denna lägenhet bodde en handlare med hustru och sonen Janne. Jag som bodde på andra sidan gatan, där vi var tre personer i ett rum och kokvrå, tyckte att dom levde i ofattbar lyx.

Nu i mogen, för att inte säga övermogen, ålder inser jag att Jannes föräldrar sällan hade tid att njuta av sin ”stora” bostad. Dom jobbade ju nästan jämt i butiken och aldrig såg jag dom sitta på balkongen. Det kan också ha berott på att det fanns ett getingbo i balkonggolvet.

Efter framställan till hyresvärden, följd av några påminnelser, så började det hända saker. Portis hade fått i uppdrag att göra slut på getingplågan. Han lyckades med viss möda resa en lång stege mot balkonggolvet, just där getingarna flög ut och in.

Utrustad med en så kallad flitspruta, en handpumpad plåtapparat med en behållare för insektsgift, klättrade Portis upp. Janne och min kompis Kjelle åsåg intresserat vad som hände. Portis ställde sig med siktet rakt in i getinghålet och lyckades bespruta några enstaka getingar som kom utflygande. Visserligen störtade dom likt av Biggles nerskjutna fiendeplan, men det gick för sakta.

Portis beordrade Janne och Kjelle att hämta den långa båtshake som ingick i fastighetens redskapsarsenal. Grabbarnas uppgift var att knacka med båtshaken under balkonggolvet för att få fart på getingarna. I respekt för getingarna och med omtanke om Portis knackade dom lite försiktigt. Ytterligare några getingar kom ut och rönte samma öde som dom första.

Nu var Portis tålamod slut och han skrek argt KNACKA HÅRDARE FÖR FAN. Det gjorde grabbarna. Dom tog i allt vad dom kunde. Ut kom massor med stridslystna getingar, som helt riktigt uppfattade Portis ansikte som fiende. Portis åkte översållad av getingar, vilt viftande nerför stegen och var snart tvungen att uppsöka sjukhusvård.

När Kjelle och jag för några år sedan träffades så påminde vi oss den här händelsen och Kjelle lade till följande:

”När farsan kom hem från jobbet den dan så mötte jag honom vid bussen. Jag var ivrig att berätta om stackars Portis öde. Vi får väl gå in och höra hur han mår sa farsan. Sagt och gjort. Vi gick in till Portis som låg på kökssoffan och kved, uppsvullen i ansiktet. Då fick jag se att bakom gasmätaren satt det risknippe som Portis spöade sina ungar med. Då tyckte jag inte synd om honom längre. Tvärtom tyckte jag att dom många getingsticken kunde han gott ha som straff.”