Pannkaka på tre ägg

Vi som bodde i Hagalund hade vanligen inte så mycket att skryta med. Dock gjorde vi vad vi kunde för att hålla skenet uppe. Nu för tiden klär man sällan upp sig på fritiden. Då, som jag minns, i slutet på 40-talet, företogs söndagspromenaden i kostym, slips och hatt. Damerna hade säkert något passande på samma nivå.

När det var dags för vår spatsertur på söndagen så gick den definitivt inte till högmässan, men till Solna kyrkogård för att titta till farfars, skomakaren Arvid Perssons, grav. Då hade farsan bytt ut brevbäraruniformen mot finkostym, hatt och om vädret så krävde paletå. Även morsan och jag var uppsnofsade efter bästa förmåga.

Färdvägen, hemifrån Björkgatan 7A, var Källvägen, den så kallade Snobbrännan, fram till gamla banan. Källvägen, denna fantastiska smala promenadväg i öst-västlig riktning, skar genom hela centrala Hagalund. Kantad av staket, murar, husfasader och mer eller mindre vackra trädgårdar. Några trappsteg upp eller ner och se där ett stort runt utedass med många dörrar, ”Dunderboden”.

På Källvägen mötte man andra promenerande familjer, och kände man varandra det minsta så stannade man och pratade. Jag kan inte minnas att farsorna titulerade varann, men morsorna niade och ”fruade” varandra om dom inte var nära bekanta. Det kunde bli många möten på vägen till och från kyrkogården.

En familj som vi mötte ganska ofta var Sven och Elsa Wennberg, med sonen Erik. Ringer det en klocka hos någon? Jodå, det var allas vår Erik ”Kulan” Wennberg med föräldrar. Kulan, konstnär, kulturbärare och en av grundarna till Gamla Hagalunds Vänner. Då stod vi mest och tittade på varandra medan föräldrarna pratade. Jag var ju hela sex år och han bara fyra.

En del familjer i Hagalund hade det knapert på den tiden. Frälsningssoldater i sin uniform gick i juletid runt och delade ut matkorgar till de sämst ställda. Det gjorde intryck på mig så liten jag var och bidrog till att jag i vuxen ålder kunde rikta ett ordentligt bidrag till deras sociala hjälpverksamhet. Passade på så sätt också på att kompensera för bus som vi gjorde mot Frälsis på Frösundagatan.

Apropå Frösundagatan så sa farsan att han där hörde en kvinna ropa från sitt fönster: ”Kom in nu Kalle lilla så får du pannkaka på tre ägg!” Också ett sätt att antyda att man har det lite bättre än andra. Eller så kan man, som den lilla gossen vars mor brer honom en knäckebrödssmörgås, förhindra att ens armod blottläggs för andra: ”Skrapa inte så hårt mamma; det kan höras ner till Anderssons.”