Källvägen och andra minnen

Jag föddes 1964 och bodde under drygt ett år på Gustafsvägen 12 i Vasalund. Det minns jag ingenting av, inte heller att jag blev kontrollerad och undersökt på barnavårdscentralen på Rosgatan 1.

År 1965 flyttade familjen till Östervägen 6 i Råsunda, ett stenkast från Hagalund. Här kunde man se Alpgatan och delar av västra Hagalund från lägenhetens fönster. Ett starkt minne är Regnérs åkeri som hade en uppställningsplats för arbetsfordon på Hagavägen mellan Växthusgatan och Alpgatan. År 1967, när jag var tre år gammal, gillade jag att sitta på bordet vid kvart över sju-tiden på morgnarna och se när gubbarna kom och körde ut med fordonen.

Hagalund hade jag ständigt i min närhet under dessa år. Där fanns det mycket spännande att undersöka, som t.ex. bilvrak. Hagaparken var ett återkommande besöksmål. Först blev jag körd dit i sittvagn, och då gick färden på Hagavägen. Från den tiden minns jag särskilt affären vid torget som hade rinnande vatten i skyltfönstret.

Peter undersöker ett bilvrak i hörnet Frejagatan/Hagavägen 1967.

Så småningom började jag gå själv, och då fick Källvägen ersätta Hagavägen när utflykt till Hagaparken stod på programmet. Det var ett riktigt äventyr för en fyraåring att få gå upp och ned för alla trapporna och titta på allting som fanns att se. Efter Källvägen vek vi av till vänster och gick Liljegatan fram till Hagavägen där vi gick till höger mot Hagaparken. Jag minns att vi passerade Svedbergs färghandel med adressen Hagavägen 3 B där det fanns en stor reklamtavla för Dodo barntvål.

En dag på sommaren 1968 fick jag en glass som inhandlades i Werners kiosk i hörnet av Hagavägen och Liljegatan. Jag fick välja mellan puckstång jordgubb och vanilj. Valet föll på jordgubb. Priset var 50 öre. Det var den bästa glass jag någonsin ätit i livet. Sommardagen var varm och nästan molnfri. Vid landstingshuset fanns det en fontän med ett mjukt porlande ljud. Det enda jag inte gillade var att passera Uppsalavägen. På den tiden fanns det ett övergångsställe där med väntetider på grönt ljus på upp till tio minuter.

GB puckstång jordgubb och vanilj på 1960-talet

På hösten 1968 skulle min mamma och jag åter till Hagaparken. Den här dagen hade det regnat ihållande hela natten och morgonen, och vi gick ut när det just hade slutat regna och började klarna upp. När vi promenerade längs Källvägen slog en doft av vått trä och våt jord mot mig. Kåkarna i varierande skick längs vägen hade fått sig en rejäl dusch under natten, och det var stora vattenpölar överallt.

Källvägen mellan Blomgatan och Björkgatan ca 1960

Allt roligt har dock ett slut. Under 1970 stängdes Liljegatan av, och då fick promenaderna ske via Furugatan i stället. Året därpå, 1971, försvann hela den smala delen av Källvägen och nästan hela det övriga Hagalund. I dag är jag bosatt på Kyrkbacken precis på den plats där Källvägen en gång började. Cirkeln är sluten.

Peter Bolin