Gästbok

353 kommentarer

Skriv en kommentar

1. Eva Thalén född Engwall | 3 oktober, 2008 kl 20:30

   kicki klerby

   Hej! jo visst är jag den Eva!

   Har precis mailat dig nu! Vi bodde ju på AnkdammsgataN 11.
   Minns att jag hälsade på er i Västerhaninge. Hur lever Kicki idag? Skriv gärna!
   Själv jobbar jag i Skåne sedan många år, gift och har en 14-årig son, Samuel. Min mamma bor i Lund sedan 1997. Pappa Bertil Engwall dog det året tyvärr när de båda var på väg att flytta ner hit.
   Pappa och mamma hade båt i Haga båtklubb där pappa var ordförande ett tag.
   Som sagt, hör gärna av er/dig! Eva

   Svara

   • Göran Törner | 4 januari, 2011 kl 18:23

     Hej Eva!
     Är du syster till Mats, som bor i Kalifornien. Han och jag var klasskamrater. Bor själv i New York sedan 1971 där jag arbetade jag på FN i 36 år. Jag vet att Mats har en äldre mamma i Lund som han besökte under påsken förra året.
     hälsningar
     Göran Törner

     Svara

     • Eva Thalén | 1 april, 2017 kl 23:36

       Hej,

       Jo visst! Mamma dog för 2 år sen. Mats bor kvar i Californien.

2. irene gustafsson | 25 september, 2008 kl 21:03

   johan gustaf geijer

   Hej!
   Jag undrar om någon vet något om familjen Geijer ,som bygde och flyttade in 1893 från Rörstrand.frun hette Emma Fredrika,Dottern hette Maria och var född1892.Hon blev sedan lärare och pianist.Johan Gustaf dog 1918.Tacksam för upplysningar Irene

   Svara

3. Maud Klerby | 24 september, 2008 kl 18:49

   Efterlysning av släktingar

   Hej Eva (Larsson)
   Här har du en släkting. Min morfar hette Ernst Eklund, född 1890, gift med Sadie. Han var yngre bror till Oskar Törn. Jag minns Oskar och Alma väldigt väl. Har för mig att de bodde i Ulriksdal??
   Släkten Eklund var stor och de hade otaliga släktträffar, både vid födelsedagar och namnsdagar. Jag var ofta med eftersom jag väldigt ofta var hos mormor och morfar. Gerda var äldst. Några andra syskon var Mattis, Amanda, Agnes, Ester, Axel och Erik som var tvillingar. En syster hette Hilma. Hon och hennes man flyttade tidigt till USA.
   Morfar Ernst dog 1968 och är också begravd på Solna kyrkogård, trots att han i många år bodde i Rosersberg norr om Stockholm.

   Jag är född i Stockholm, på Kungsholmen men flyttade tidigt till Björkgatan 13 i Hagalund. Två systrar -Inger, som tyvärr inte lever längre och Marianne.

   Hoppas få höra av dig mer
   Hälsningar
   Maud Klerby f. Johansson

   Svara

4. Maud Klerby | 24 september, 2008 kl 18:13

   Till Eva Thalén

   Hej Eva.
   Är du den Eva Engwall som var kompis med min dotter Christina? Vi bodde först på Björkgatan i Hagalund men flyttade 1962 till Ankdammsgatan 7. Vi flyttade senare till Västerhaninge

   Svara

5. Peter Bolin | 22 september, 2008 kl 18:58

   Spamproblem i gästboken

   Tyvärr har vi återigen fått problem med spam i gästboken. Någon eller några spamrobotar har lyckats knäcka det skydd vi har. Jag ska be den som utvecklat vår webbplats att försöka hitta på något listigare spamskydd för att försvåra för robotarna.

   Tills vidare får jag be om överseende med att det tidvis kan finnas spam i gästboken.

   Peter Bolin
   Webbansvarig

   Svara

6. Sonja Johansson-Sandin | 16 september, 2008 kl 18:31

   Jag minns den ljuva tiden.

   När jag jämförde förr och nu — ingen telefon, man kunde dricka ur en allmän bleckskopa — så gjorde jag ingen bedömning, bara en jämförelse. Jag kommer strax att göra en bedömning, som ni ska få se, men till Gamla Hagalunds fördel.

   Min man växte upp på en gård och kan inte begripa hur man kan bo i lägenhet. Så vi har bott i hus för oss själva. När vi kom till USA, där ”home” faktiskt inte betyder ett hem utan ett fristående hus, flyttade vi in i utkanten av en stor stad. Barna fick vänner i skolan och jag satt på eftermiddagarna och körde dem flera kilometer till kamrater och hämtade dem sedan eller mamman körde dem hem. OCH VARJE GÅNG tänkte jag på 4:ans gård, d v s Solgatan 4 där det var så många barn och där vi hade så roligt.

   Detta är i korta drag vad jag minns av 4:ans gård där jag lekte i cirka tio år:
   Det minne som ´stiger fram´ först är när vi ungar gick omkring som påskkäringar. Jag kan inte säga hur många barn vi var men gissar över tio. Det hela organiserades mycket noggrant av Roland (jag är nästan säker på att det är hans namn) som bodde på nedre botten´
   (jag tycker det är ett egendomligt uttryck) på södra sidan. När vi vandrat runt gick vi alla in i hans mors kök och alla pengarna och godiset vi fått lades ut på köksbordet och sedan delades det minutiöst noggrant i exakt lika delar.
   ´Roland´ hade åtminstone en syster, Britta, och hon och en flicka som bodde en trappa upp, Ulla-Britt Skönberg (jag har en bild av henne som vuxen från en annons om tobak, Tiedemans Gul, från en tidning) och sedan flickan som bodde ovanpå hos oss, Karin Wetterström… ja vi fyra hade en liten teatergrupp och uppförde spel för varandras föräldrar.

   Det hade ju varit skönt om lägenheterna hade varit större men jag ska säga att det bodde bara verkligt trevliga mänskor i de sex lägenheterna på Solgatan 7a.

   Nog har det varit skönt att leva i en tid då man kunde dricka ut allmän bleckskopa ur ett litet vattenfall. Inte en idyll men en tid utan skrämsel.

   Telefon. Jag har tänkt lite på detta ett par dar. Om man inte har telefon gör man sitt bästa att ha det trevligt runt sig där man bor. I dag kan man splittra upp sig och ha trevligt över hela världen med kompisar och då spelar det inte lika stor roll att det är urtrevligt där man bor.

   Svara

7. Maj-Britt Arvidsson | 15 september, 2008 kl 20:00

   Telegrafstationen

   Hej!

   Jag minns nämnda telegrafstation. Större delen av 50-talet var jag sommarbarn på en bondgård i Skåne och inför sommaren gick mamma och jag och ringde till mina sommarföräldrar. De hade telefon med en vev i sidan. Den vevade man på innan man över huvudtaget kom ut på linjen …… Ja, telefonen har förändrats sedan dess eller hur!

   Svara

8. Maj-Britt Arvidsson | 15 september, 2008 kl 19:44

   Rinnande vatten i fönster . .

   Hej!

   I hörnet Nordstjärnegatan/Råsundavägen låg tidigare en livsmedelsaffär – Sten Anderssons. Han hade längst in i butiken en avdelning/ett rum för kött och fisk där det rann vatten i fönstret. Jag kommer till och med ihåg när de kom från närliggande isfabriken och la dit stora isblock.

   Svara

9. Britt Andersson | 14 september, 2008 kl 23:58

   Telegrafstationen

   Jag minns telegrafstationen på Solnavägen. Några trappsteg upp och man kom in i en lokal med flera telefonhytter. Ljuddämpande håliga skivor klädde väggarna i varje hytt. Tror man köpte polett eller var det möjligen tioöringar man växlade till sig? Har för mig att det var någon tjock tant i en glasbur som jobbade där!

   Men, jag förstår inte vem man ringde till? Minns inte att vi kände någon som hade telefon :-)) på 50-talet

   Svara

10. Tommy Eriksson | 14 september, 2008 kl 21:03

    Rinnande vatten i fönstret

    Att låta vatten rinna på fönstren var en metod att kyla luften i kött- respektive fiskaffärer. Används fortfarande i varma u-länder för att kyla djurstallar och kallas nu för fattigmans luftkonditionering.

    Säkert hade Konsums Kronlaxen på Råsundavägen sådan kylning. Vid Hagalunds Torg i samma hus som Willners Järn låg en köttaffär med rinnande vatten på fönstret. Om ”Kött-Luddes” några hus längre bort också hade sådan kylning minns jag inte, men det kanske någon annan gör.

    Tommy Eriksson, född 1943

    Svara

11. Sonja Johansson-Sandin | 14 september, 2008 kl 20:04

    Telefon och bleckskopa

    1.Vi hade inte telefon så vi gick till Hagalunds torg till telefonkiosken när vi skulle ringa. Finns det någon bild på den kiosken. Jag har ett starkt minne av den men minns ändå inte om det var ett ´bås´eller två och om den var av den gammaldags sirliga sorten. Jag minns den i kvällsmörkret under gatubelysning och med snövallar runt ikring.

    Nu har alla i vår familj telefon hemma och en mobil!

    2. När man kommer till Hagaparken och går ner över (jag är nästan säker på att den kallas) Grytan, den stora slätten ner mot Brunnsviken och sen tar vägen till höger kommer man snart fram till ett mycket litet vattenfall i bergväggen på höger hand. Kommer ni ihåg att där hängde en bleckskopa och att ´alla´ drack ur den. Det var ju så naturligt att dricka i samma skopa som alla andra. Vilken skillnad mot idag då allt är så förskräckligt väl packeterat.

    3. Kanske någon kommer ihåg mig om jag säger att jag spelade fiol. Min mamma faktiskt tvingade mig att spela en timme varje dag i 7 år och jag avskydde det. Jag tror idag att mina armar inte var starka nog egentligen, Observera att därmed inget ont är sagt om min mamma.

    Jag fick ett fint gehör som jag haft stor glädje av i hela mitt liv eftersom jag kunnat sjunga i körer var vi än bott i olika länder, min man och jag.

    Men torsdagar gick jag till skolan med min fiol-låda. Någon måste ha sett mig på vägen.
    Jag har börjat undra hur våra grannar stod ut med en elevs fiolspel. Våra grannar var en äldre mamma och två medelålders döttrar och en liten hund.
    Våra lägenheter i Solgatan 7a var på 33 kvadratmeter!
    Att mamma stod ut med det… Hon fick skylla sig själv.

    Svara

12. Sonja Johansson-Sandin | 14 september, 2008 kl 17:21

    Mest om barnkrubban vid Hagalunds kyrka

    Idag är min födelsedag, så jag ringde Inez Thomasson-Carlsson, min mammas goda väninna. De målade porslin tillsammans och sedan blev Inez min goda väninna också när jag började måla olja.
    Inez är nu 90 och hennes systerdotter i Huskvarna har ordnat en lägenhet där åt Inez för äldreboende. Jag skrev tidigare om Inez, som kom till Barnkrubban vid Hagalunds kyrka 1950. Det måste finnas många som kände henne då. Hon gifte sig senare och flyttade till Värmdön.

    Men i telefonen idag berättar hon om Barnkrubban. ”Det var så fint där. Olga Malmgren (jag tror hon sa det efternamnet) var föreståndare det
    första året jag arbetade där. Sedan gick hon i pension. Hon var så snäll. Jag tyckte så mycket om henne. Hon gav mig två stolar som de hade förvarat på vinden och de stolarna kom från Haga slott. Och vi fick leksaker från Haga slott med till barnen på Barnkrubban som Lillprinsen hade lekt . Så de lekte med Lillprinsens leksaker.

    Olga Marlmgren hade aldrig gift sig och levde bara för barnen.”

    Jag tror det var allt Inez berättade idag. Hon hade kostat på stolarna och klätt om dem.
    Jo, hon började med att undra om jag kom ihåg att vi sjöng i Barnkrubban — övade. Så jag försöker minnas. Det var Hagalunds kyrkokör som övade där. Inez bodde på andra våningen när hon kom till ´Stockholm´ (Solna) för att arbeta på Barnkrubban, så hon lyssnade på oss.

    Ha det bra på min födelsedag
    sonja sandin

    Svara

    • Gunilla Malmgren -Jonson | 6 februari, 2018 kl 16:32

      Olga Malmgren var min faster. Jag har sökt efter någon bild på
      barnkrubban, men jag har aldrig hittat någon. Vet du om det finns någon?
      Hälsningar
      Gunilla

      Svara

      • Kerstin Ek | 27 februari, 2018 kl 13:58

        Hej Gunilla,
        Min mamma och tant Olga var goda vänner och jag kommer så väl ihåg henne. Jag har för mig att hon hade eller hyrde ett torp någonstans där jag var och hälsade på men kommer inte ihåg var det låg. En sommar var jag på en barnkoloni som hette Sveaborg där Olga var föreståndare och min mamma arbetade den sommaren. Jag ska rota i mammas gamla foton och se om jag möjligen kan hitta en bild från barnkrubban

13. Britt Andersson | 14 september, 2008 kl 01:12

    Fiskaffär – Kronlaxen

    Eva!

    Minns ingen fabror Valle, men jag minns en fiskaffär med rinnande vatten i fönstret. På Råsundavägen en bit ifrån Stråket. Den fiskaffären hette ”Kronlaxen”. Jag tror det var Konsums fiskaffär. Kanske fanns det fler?

    Svara

14. Eva Thalén | 12 september, 2008 kl 22:11

    Farbror Valle i mjölkaffären!

    Hej!

    Va´ roligt att du kom på Farbror Valle- direkt kände jag igen hans namn!

    Nån´ mer som kan berätta om mjölkaffären; hur länge den låg där, vem var Valle, bodde även hani Hagalund etc?

    Minns också att jag som barn gick förbi en fiskaffär med ”rinnande vatten” i fönstret, var låg den mer exakt?

    Karin Schavon minns jag, en jättesnäll grannfru. Minns också en pojke som jag lekte med som hette Svante, han bodde i huset mitt emot vårt (Hagavägen 18). Vi hade en schäfer som hette Raff, det var min brors.

    Kommer gärna på visning – va´ trevligt!

    Trevlig helg!
    Hälningar,
    Eva Thalén

    Svara

15. Britt Andersson | 10 september, 2008 kl 09:00

    S:t Ansgars kapell och Solglimten

    Tack Sonja för att du skriver så intressant om dina minnen.

    Jag hakar på med ett minne från S:t Ansgars kapell, som jag minns mycket väl. På söndagsmornarna sprang jag dit, till söndagsskolan. Det måste ha varit i mitten av 1950-talet. Jag har för mig att söndagsskolan kallades för Solglimten? Man satt först på bänkraderna, tror jag, sjöng kanske, och troligen fick man väl höra någon religiös berättelse? Sedan var det lekar, typ Gömma Nyckeln. Antagligen saft och bullar också. Kvinnan som ledde söndagsskolan kallades för Pippi?

    Längst fram vid altaret fanns en liten skulptur, en svart afrikansk liten människofigur, som var en sparbössa. Om man stoppade i en slant, mitt på hjässan, så nickade figuren!

    Söndagsskola hette det då, idag skulle man kalla det för kyrkans barntimme antagligen.

    Svara