Gästbok

353 kommentarer

Skriv en kommentar

1. Sonja Johansson-Sandin | 8 september, 2008 kl 06:10

   Solna Centrum

   Det blir kanske lite tjatigt om jag skriver igen. Och igen. Men…

   Varje gång jag går till (och tänker på) Solna Centrum måste jag ju tänka på juni 1948 då jag och min kompis Britt-Marie Sundin blivit stora nog att ta ett litet sommarjobb. För att få lite fickpengar för resten av sommaren rensade vi runt jordgubbsplantorna hos trädgårdsmästaren som hade sin stora handelsträdgård just där Solna Centrum nu ligger.
   Vi rensade en två, tre veckor under några veckor strax efter skolans slut.

   (Trädgårdsmästaren sa att han var glad att ha flickor till hjälp. Året innan hade han haft två pojkar — tonårspojkar! — och de hade legat och sovit mellan raderna.)

   En gång gav han Britt-Marie och mig en av rosorna från växthuset. De doftade så fantastiskt stark som rosor bara doftade på den tiden.
   (Har jag blivit gammal och kan inte känna hur starkt rosor doftar även idag?) Men i alla fall jag minns den fina rosen.

   Villan där trädgårdsmästaren och hans fru bodde låg väl där biblioteket är just nu, har jag räknat ut.

   Hagavägen och vägen in till Stockholm hade bara en körbana i vardera riktningen — det fanns ju inte så mycket bilar då. Och det var ett jättelikt jordgubbsland!

   Alltid när jag tänker på hur vi låg på knäna och rensade hela dagarna och sen tog en lunchpaus på medhavda smörgåsar i växthuset, som låg närmast stadion, tänker jag också på branden i Sankt Ansgars kapell. Kapellet låg i nord-östra hörnet av Hagavägen och (jag har glömt vad vägen till Stockholm heter). Branden måste ha inträffat på 1960-talet. Jag är intresserad av släktforskning och historia och när jag tänker på hur det vackra lilla kapellet brann ner och tycker det är tråkigt, är jag samtidigt glad att man lyckades få ut alla kyrkböckerna för Solna församling som förvarades där.
   (Om jag minns detta fel, tala om för mig men det har alltid framstått för mig att det var så det gick till)
   Ha det bra
   sonja sandin

   Svara

2. Sonja Johansson-Sandin | 4 september, 2008 kl 17:57

   Pastor Flordh

   Man konfirmerades när man var 14 så det borde ha varit våren 1950 och det var för pastor Flordh men i Solna kyrka. Jag antar att det var för att det var många elever från läroverket. Det är så roligt att se bilder på honom här på denna web site. Han var så snäll. Om jag kommer ihåg rätt haltade han, vilket inte är av något intresse egentligen men ett minne för mig. Jag minns inte hans predikningar så de var nog snälla också.
   Jag började under det året att sjunga i kyrkokören, dvs först i Hagalunds kyrka och därför äe det också ett kärt minne för mig att se bilder här från kyrkan där jag satt på läktaren i åtminstone 6 år. Vi läste våra läxor däruppe vi flickor i kören men ett och annat ord hörde vi och givetvis psalmer och annan musik var ju viktig för oss. Det var ju därför vi var där. Men jag berättar detta för att en av Solnas 6 präster var en sträng herre. Jag är inte säker på vem det var så jag säger inget namn, men när han nedkallade allt sorts straff för de syndiga, fnissade vi flickor på körläktaren och hade rysligt roligt. Jaja, det ska man kanske inte berätta om man vill hålla kyrkan bakom ryggen!!!

   Själv betydde kyrkan otroligt mycket. Gudstjänsten har vuxit fram under en tid av över 1000 år och omedvetet har man använt sig av psykologi — alla delar i gudstjänsten fyller en viktig funktion och är vänligt anpassad till mänskors emotionella behov vilket också arkitekturen är. Om man är en estet är det skönt att gå i dessa vackra rum som kyrkorna utgör.
   På julottan sammankallades alla Solnas kyrkokörer till Solna kyrka och jag vet inte vem som sjöng i Hagalunds kyrka på julottan. Men vi var i Solna kyrka halvfem på morgonen för uppvärmning av rösten för första julottan och sedan hade vi en senare julotta till. Och ni vet hur underbart vacker Solna kyrka är på julottan. Underbara minnen och det är roligt att sitta uppe på läktaren och se allting..
   Nu får jag sluta
   Sonja Sandin

   Svara

3. Sonja Johansson-Sandin | 4 september, 2008 kl 17:42

   Missionskyrkan på Solgatan, kanske nummer 11

   Jag har en religiös läggning. För några år sedan hade amerikanska tidningar artiklar om att vetenskapsmän hade hittat en religiös gen. Är detta sant, att det är ärflligt att vara religiös, sö har jag den genen.
   Jag hade en klasskamrat i läroverket, Agnes Jönsson som bodde med sin mamma på Råsundavägen, kanske nummer 102. Pappan var anställd på långtgående båtar. Mamman var åtminstone norska. Agnes gifte sig Grinding och jag har tappat kontakten med henne tyvärr, så om någon vet var hon är så är jag tacksam att få veta detta.
   Mamman var medlem i Missionskyrkan som låg på det lilla backkrönet norr om Hagavägen och på Solgatan och det borde ha varit nummer 11. Agnes tog mig med dit till söndagsskolan. Det var så fascinerande tyckte jag speciellt berättelserna från Afrika där de hade missionärer. Jag vet inte om just denna kyrka sände ut missionärer, jag var för ung att förstå hur saker och ting sköts. De hade underbara böcker man kunde titta i med bilder från exotiska länder.
   Hej då

   Svara

4. Sonja Johansson-Sandin | 31 augusti, 2008 kl 19:14

   Häststallarna vid Råsundavägen

   När jag ändå håller på och skriver till er kan berätta ytterligare ett minne.
   Om jag förstått det rätt ägdes den stora gården norr om Råsundavägen
   och öster om järnvägen av två damer som blev mycket gamla. Medan de levde ville man inte ändra på någonting så det blev utbyggt först efter det de gått bort: t ex Volvia och området däromkring. Jag kan inte säga om boningshusen norr om Råsundavägen vid järnvägsstationen byggdes medan de levde — de har ju varit där ganska länge. Men där var ridstall eller häststallar dit vi barn fick gå och titta på djuren och det var en exotisk utflykt för oss när det passade oss.
   sonja sandin golden colorado

   Svara

   • Ann-Marie Lindberg | 2 januari, 2016 kl 15:13

     I detta ridstall på Råsundavägen fick jag mina första ridlektioner. En jul fick jag ett ridkort (10 lektioner = 30 kronor). Mycket pengar på dentiden. Då var jag 11 år och höll på tills jag var 50.

     Svara

   • Leif Henriksson | 21 mars, 2017 kl 17:10

     Hej Sonja!.
     De två damerna blev väldigt gamla. En levde fortfarande när jag arbetade som undersköterska i hemtjänsten. Jag tror det var 1991.
     Hon hade blivit senil med åren och börjat stjäla i butikerna i Hagalund. Jag gick hos henne endast två gånger. Min huvudsakliga uppgift var att ta hand om Friherrinnan Margit von Essen på Frösunda slott. (Tillfällig hjälp.) Hälsningar Leif

     Svara

5. Sonja Johansson-Sandin | 31 augusti, 2008 kl 19:06

   Järnvägsmuseum, men i Colorado

   Jag tycks vara lite äldre än de flesta av er. Jag föddes 1936 och bodde i Hagalund på Hagavägen — jag tror det var nummer 28 först; det var
   färghandlaren tvärs över gatan som ägde huset. Sedan flyttade vi till
   Solgatan 7a och därifrån har jag många roliga minnen eftersom det var
   så många barn på den stora gården Solgatan 4. Jag önskar att det fanns ett bättre foto av Solgatan 4 — det är absolut inget klander kära medlemmar — därför att huset och gården på 40- och 50-talet var inte
   så nedgångna.

   Det minne jag kan bidra med idag är följande: min mamma var barnfödd utanför Arvika, Jösse härad, och min far i Barva mellan Eskilstuna och Strängnäs. Min mamma hänförde alltid till de landsändar som grannarna kom från när hon talade om dem.

   En kvinna kom från Norrland — var vet jag ej — och mamma var allra mest imponerad av henne därför att hon var så otroligt duktig på att arbeta. Några kom från Dalarna och de var jätteduktiga på att arbeta men var själva en smula för stolta över det för min mammas smak till exempel.

   Jag tänker ofta på detta hennes sätt att beskriva grannar nu när jag ser att det är så många från hela världen i Sverige. Det är en lustig sociologisk tankeövning tycker jag.

   Min far kom från bondgård — min mammas far alltså min morfar var smed på pappersbruk utanför Arvika — men pappa var ”tvungen liksom” att också handskas med jorden vilket han vuxit upp med. Därför hade vi en ”kolonitomt nere vid vad som idag kallas Industriområdet, på västra sidan av järnvägen och jag minns så gärna hur vi cycklade den långa backen upp till Råsundavägen på kvällarna från vår trädgård. Det gav oss kondition.

   Anledningen till att jag kom att skriva detta idag är att vår dotter Christin var på ert möte i Hagaparken/”Koppartälten” härom dagen och hade mycket trevligt. Någon av er i styrelsen — eftersom jag inte känner någon av er vet jag inte vilken det är — är intresserad av tåg i alla former. Därför skickar jag följande web site http://www.crrm.org/ och tänker att den kan roa.

   Jag bor i Golden, Colorado strax nordväst om Denver alldeles där Klippiga Bergen börjar. Där finns ett underbart Railroad Museum och dit får jag ett årskort som födelsedagspresent för familj och min man och jag tar två barnbarn med dit då och då. Underbart ställe för ungar att springa runt och gå in och ut i gamla, välbevarade tåg.
   Ha det bra
   Vi hörs
   sonja sandin

   Svara

   • Björn Sölving | 10 januari, 2016 kl 15:07

     Hej Webbadressen som nämndes bör vara http://www.cmrm.org. /Björn

     Svara

6. Lars Björk | 28 augusti, 2008 kl 01:34

   Kontakt med gamla lek- och klasskamrater

   Jag är född 1943 och uppvuxen på Åkersvägen 4. Jag gick i Hagalunds skola mellan åren 1950 – 1955. Jag tillhör en gammal hagalundssläkt – min far hette Yngve och var född på Södra Långgatan 7 1911, Mina farbröder hette Kurt – född 1905, Axer – född 1902 och Ribert född 1898. Min farmor hette Mathilda och hade fiskaffär på Hagavägen bredvid Nöff-Nöff på 20-30 -talet. Hod dog 1948. Min farfar hette Nils och dog 1936. Det vore trevligt att få kontakt med gamla kamrater. De ända jag nu haft sporadisk kontakt med är Lars Davenius från Järvagatan och Ulf Thivander från Nordstjärnegatan.

   Hälsningar

   Lasse Björk, nu i förskingringen och som nybliven pensionär ochboende på Ljusterö.

   Svara

7. Tommy Eriksson | 3 augusti, 2008 kl 18:08

   Mer om Nöff-Nöff

   Sonja Sandin vill veta mer om ”Nöff-Nöff” eller herr Karlsson som han tilltalades.

   I hans lilla butik rymdes det mesta när det gällde husgeråd och leksaker. Även fotogen, till de många Warm Wind-kaminer som hjälpte till att hålla värmen i de dragiga husen, sålde han. Enligt vad jag hört från vanligtvis välunderrättat håll (min pappa) så bodde Nöff-Nöff ensam i ett rum bakom butiken.

   Han hade två nöjen. Det ena var att varje söndagkväll ta buss nr. 7 till Vanadisplan för att gå på där belägna resaurang Röda Berget. En ordentlig middag med ”två vita och en brun” belönade han sig med innan en ny arbetsvecka började.

   Det andra nöjet var att besöka Ulriksdals Galoppbana på tävlingsdagarna. Han var enligt uppgift då uppklädd i randiga byxor och kubb. Det förmodas att han då också satsade en del av sina förtjänster från butiken.

   Tommy Eriksson

   Svara

8. Sonja Johansson-Sandin | 30 juli, 2008 kl 17:31

   Nöff-Nöff

   Jag skulle så gärna vilja veta mer om den man som man elakt nog
   kallade Nöff-Nöff. Jag antar att han var harmynt och det lät nog lite
   konstigt när han pratade.
   Men för en liten flicka som älskade prylar och färger var hans affär en drömland. 50 år senare tänker jag på honom när jag går in en antik-affär överhopad med prylar eller en bättre loppmarknad.

   Jag skulle vara tacksam om jag kunde få veta mer om honom, även hans namn
   sonja sandin, colorado usa

   Svara

9. Tommy Eriksson | 27 juli, 2008 kl 07:15

   Eva Thalén

   Hej Eva!
   Det är alltid roligt när hagalundare ”i förskingringen” hittar vår hemsida.
   Butiken Du efterlyser skulle kunna vara Valle Brolins. Säkert får Du snart ett säkrare svar från någon som vet bättre (jag bodde i andra änden av Hagalund).
   Nästa gång som Du är uppe i stockholmstrakten så kan Du kontakta mig på tel. 070-349 50 20 så ordnar vi en visning av den 30 kvm stora modellen av Hagalund som det såg ut 1942. Garanterat intressant.
   Tommy Eriksson, ordförande

   Svara

10. Eva Thalén | 13 juli, 2008 kl 22:25

    Mjölkaffären + Hagavägen 18

    Hej!
    Va´ kul att hitta denna hemsida!
    Bodde på Hagavägen 18, åren 1958 – 1963.
    Har nautrligtvis bara fragmentariska minnen av gamla Hagalund men dock, var bara 6 år när vi flyttade därifrån till Ankdammsgatan.

    Minns en mjölkaffär som låg lite längre upp i backen upp mot Haga-parken, minns en snäll farbror som hade den. Nån´ som minns affären och dess ägare?

    Min äldre bror Mats Engwall gick på Haga skola så honom hittade jag nu på ett klassfoto fr 1959! Har mailat detta till honom. Hans kompis minns jag: Dick Orestål.

    Vi hade trevliga grannar som hette Schavon.
    Vänliga hälsningar,
    Eva Thalén f. Engwall numera Skåne-bo!

    Svara

11. Sonja Sandin | 21 maj, 2008 kl 07:58

    Kurra-gömma på Norra Kyrkogården

    Jag gick i första och andra klass i Haga Norra Skola 1943-45.
    Mina lekkamrater var barnen som bodde i det stora huset inne på Kyrkogården där de flesta föräldrarna arbetade på kyrkogården. Det var en underbar gårt att leka på och barnen som bodde i husen tvärsöver Hagavägen kom med och lekte. Det jag minns mest var kurra-gömma och då gömde vi oss bakom gravstenarna på Norra Kyrkogården.
    Min bästa kamrat de åren var Britt-Marie Sundin. Vi höll kontakt länge. Cirka 1959 flög hon över till Los Angeles och arbetade som au-pair men blev sedan flygvärdinna för Western Airlines. Hon gifte sig med en svensk som tyvärr gick bort ganska tidigt. Hon gifte om sig med en brandman som hade 4 barn redan. Hon arbetade länge som flygvärdinna. Själv var jag flygvärdinna vid SAS och träffade Britt-Marie varje gång jag kom till Los Angeles.
    Om någon vet mer om Britt-Marie
    eller om dem som lekte 1943-45 inne vid det stora huset i Haga Norra skulle det vara roligt för mig att få veta mera.
    Sonja Sandin, Golden(Denver) Colorado

    Svara

12. Eva Larsson | 15 maj, 2008 kl 13:20

    Fel födelsår

    Naturligtvis var min mormor född 1887.

    Eva Larsson

    Svara

13. Eva Larsson | 15 maj, 2008 kl 13:09

    Efterlysning av släktingar

    Hej,

    Jag heter Eva Larsson (född Andersson) (bosatt i Huvudsta sedan 1966) och är dotterdotter till Oskar Törn som kom till Hagalund i början av 1900-talet, morfar var banvakt vid ”järnvägen”, och i början av 1920-talet byggde han ett ”eget hem” i Råstahem och flyttade dit 1925.

    Min mor Elsa föddes 1921 i Hagalund (föräldrar Oskar Törn född 1880 och Alma Söderberg född 1987 (änka), min mormor hade också en dotter med Söderberg, Gunhild född 1914/1915. Mormor härstammade från Dalarna.

    Morfar´s släkt heter Eklund (Törn är ett soldatnamn), morfars syster Gerda bodde också i Hagalund, när hon flyttade dit vet jag ej – men hon ”tvångsförfyttades” när ”Blåkulla” skulle byggas. I slutet av 1960-talet var Gerda Solnas äldsta. Gerda blev 99 år – avled några månader innan hon skulle fylla 100 år och är begravd på Solna Kyrkogård. Min morfars far August Eklund som blev 96 år finns också på Solna Kyrkogård. August Eklund var i mitten av 1800-talet mjölnare på Torsåkers Herrgård i Upplands Väsby.

    Är det någon som känner igen detta så snälla hör av er.

    Själv är jag född 1945 (uppvuxen i Råstahem) – gick i Ulriksdals Skola och sedan i Solna Allmänna Läroverk. Konfirmerades 1960 av kommunister Arne Sundström i Hagalunds Kyrka – Arne Sundström vigde mig och min make (avliden) 1966 (Ulriksdals Slottskapell). Arne Sundström var ”lite av en s.k. släktpräst”.

    Eva Larsson

    Svara

14. Katarina Hassel | 24 april, 2008 kl 12:52

    Jätte trevlig Hagalunds vandring

    Jag och min syster Ingela vill tacka för en jätte trevlig dag!

    Vi kommer aldrig glömma den!!!!!!

    Det var mycket intressant och nu förstår jag pappa(BIFFEN)

    att han alltid pratat och varit så besviken när dom rev ner hela

    samhället Gamla Hagalund.

    TACK! Hälsningar från Kattis och Ingela Svensson

    Biffens döttrar.

    Svara

15. Britt Andersson | 20 april, 2008 kl 23:31

    Tack – historisk vandring

    Hjärtligt tack för en spännande historisk vandring i Hagalund. Tack också till Bengt Hjort för berättelsen om Hagalunds kyrka och sist men inte minst – tack för gott kaffe!

    Sonja – Nu ser jag fram emot en berättelse om vägen från Hagalund till Golden Colorado USA?

    Svara