Nöff-Nöff

Rudolf Karlsson var en oförvitlig medborgare i Hagalund. Att han kallades för Nöff-Nöff hade inget med Frankrike att göra (neuf betyder nio). Nej, stackars Rudolf hade ett talfel på grund av missbildning. Ett talfel som gjorde hans tal i stor utsträckning kom genom näsan.

Inte nog med sin missbildning så förlorade möbeltapetseraren Rudolf Karlsson sin hustru. Hon gick tragiskt nog bort på 40-talet när hon var i 40-årsåldern. Innan sin bortgång så hade hon startat S.A. Karlssons Bosättningsaffär på Hagavägen 32, i ett på den tiden blomstrande Hagalund.

När hustrun gick bort så lade maken Rudolf ner tapetserarhammaren och drev i stället bosättningsaffären. Nu blev Rudolf mer publik , mötte många människor och någon lustigkurre började, med anspelning på hans talfel, benämna honom Nöff-Nöff. Ett namn som rotade sig och blev lika mycket butikens som Rudolfs namn. Själv presenterade han sig ”Karlsson i bosättningen”.

Rudolf var, kanske på grund av sitt handikapp, inte särskilt social, men alltid vänlig och förekommande som affärsman. Utom mot den nyinflyttade dam som i sin ambition att bli hagalundare frågade om herr Nöff-Nöff möjligen hade en sockerkaksform. Hon fick med all önskvärd tydlighet klart för sig vad herr Karlsson tyckte om sitt öknamn.

När jag i 9-10-årsåldern skulle handla fotogen till faster Lisas Warm Wind-kamin fick jag noggranna instruktioner. Du får inte säga Nöff-Nöff! Han heter herr Karlsson. Omtyckt eller inte av sin bärare så blev Nöff-Nöff ett av Hagalunds starkaste varumärken. Nöff-Nöff hade ett brett sortiment. Kastruller, hinkar, vispar, karotter och leksaker. Hopprep, ärtrör, rockringar, balsamodeller och som sagt fotogen. Och så vidare i oändlighet.

Kemi verkade vara en vanlig hobby i Hagalund. Nästan alla Hagalunds amatörkemister fokuserade på destillation. Där kom Nöff-Nöff behändigt in i bilden med leveranser av nödvändiga glasprodukter. En sådan kund som svarade i telefonen fick följande korta och kärva budskap. ”Bhumphan har khommit”. Den beställda glaspumpan fanns att hämta hos Nöff-Nöff.

Nöff-Nöff bodde bakom butiken i det kombinerade lagret och bostaden. Han levde som man kan förstå ett ganska torftigt liv. Min pappa som var brevbärare i Hagalund i många år lärde känna Rudolf genom sina tjänstebesök i butiken och visste att det ändå fanns en liten guldkant.

Farsan kunde berätta att Rudolf varje söndag tog buss nr7 till Vanadisplan och krogen Röda Berget. Han åt där middag med ”två vita och en brun”. För ungdomar under 60 år kan jag berätta att ”två vita” var snapsar Renat och ”en brun” var Eau de Vie, en konjaksliknande svensktillverkad vätska.

Enligt farsan hade Rudolf ytterligare ett njutningsmedel. Vid tävlingsdagar på närliggande Ulriksdals Galoppbana klädde han upp sig i bonjour och kubb. Sedan tog han tåget en station, från Hagalund till Ulriksdal för att spela på hästar.

På nyårsafton 1967 fann grannar Rudolf Karlsson sittande på butikstrappan allvarligt sjuk. Han kördes till Karolinska Sjukhuset där han avled samma natt. Nöff-Nöff gick bort samtidigt som Hagalund började rivas. Kunde det ha ett samband?

Tommy Källbäck

Rudolf ”Nöff-Nöff” Karlsson i butiken 1956 (foto: Kenneth Simms)


Välkommen till Gamla Hagalunds Vänner


En förening med syfte att värna gamla

Hagalunds minne och ge gamla

hagalundare och andra intresserade

möjlighet att träffas under

avspända former några gånger om året.

GAMLA HAGALUND ÄR BORTA!

... men inte minnena! Nu finns en modell.

Kom och titta på den. Kanske finns din gata med?

Visas varje söndag kl. 13.00–16.00 på Solna hembygdsmuseum (stängt sommartid och under större helger).

Adress: Bollgatan 12 (bredvid rivna
fotbollsstadion)

Välkomna!



Dagens bild från galleriet

Album: Bilder tagna av Ove Spångare under åren 1964–66

Bildtext: Frösundagatan 4, farstun, ca 1965



Till denna bild
. Till detta album

Nyhetskategorier